Önskar mig snöslask och att få skrapa rutorna

2017-12-14
Det kanske är helt idiotiskt detta.
Men vad förbannad jag blir när det är för varmt. Varje morgon surar jag för att det är så varmt i badrummet att jag inte kan sminka mig där inne. Svetten rinner på ryggen och jag försöker dricka kaffe och måla ögnfransarna men så råkar jag få svart på sidan av näsan också svettas jag ännu lite mer på grund av kaffet också får jag nog och tänker "NU RÄCKER DET. FLYTTAR TILL SVERIGE I EFTERMIDDAG".
 
Jag bor ju i ett hett land. Tropiska stränder och det. Men jag uppskattar det inte. Förtjänar definitivt inte att bo här. Jag vägrar att surfa. Tycker inte om stranden. Livrädd for vågor. Tycker inte om Corona. Vill inte gå på fest på någon lyxyacht. Vill inte yoga i soluppgången.

Just därfor känner jag dessa varmar mornar: VAD GÖR JAG HÄR. Kan jag inte bara få lite snöslask i ansiktet och ihopfrusna ögonfransar och stela fingrar och blöta strumpor. Det skulle vara så kul att skrapa rutorna kl 6 på morgonen och ha på sig strumpbyxor i -15 grader.
 
Detta är ju väldigt mycket en in the moment-känsla på morgonen. Det kan ju vara ganska trevligt att det är varmt. Men att bli obekvämt varm hanterar jag inte särskilt bra.

Att bli invandrare

2017-10-11
Att som svensk bli invandrare är jättejobbigt. Det är det väl för vem som helst. Men lite extra synd om oss då vi har inställningen att allt löser sig. Herre gud, det finns väl nåt system. Aldrig har man behövt oroa sig för visum som kan gå åt pipan vilket innebär att man blir utskickad. Aldrig har man oroat sig för att inte ha samma arbetsrätt som andra, att man måste ta ansvar för sin skatt eller att sjukvård och utbildning bara funkar och inte ruinerar dig. Och nu har ju jag till och med valt det. Jag förstår givetvis den stora skillnaden på att välja den här situationen och att av tvång hamna i till exempel problem med uppehållstillstånd. Det är det jag menar med att vi svenskar nog tycker att det är lite extra jobbigt, för vi har aldrig kunnat föreställa oss att behöva tänka på något dylikt. Som det här med skatt, i Sverige säger man ok eller så kan man väl krångla till det om man vill men det orkar man ju inte. Här får man se efter sig själv och se till att det inte går rakt åt helvete.
Jag förstår nu hur lyckligt lottade vi är med våra skyddsnät och att båda föräldrarna kan arbeta på heltid och mat serveras i skolan och du drar dig inte för att ringa ambulansen för att det är för dyrt.
 
Nu ska jag inte få det att låta som att jag lever i misär. Tvärt om har allt flytit på ganska så bra hittills. Men, just nu går jag igenom vad som förmodligen är en av de jobbigare perioderna i mitt liv. Kommer att skriva lite om de saker som ställer till det just nu.
 
Visum
Mitt visum går ut i december. För att få stanna ska jag ansöka om partnervisum. Det visumet är jättedyrt och superkrångligt. Vi måste samla bevis på att vi är ett par och har varit i minst ett år. Har man inte råd eller ansökan nekas så skickas man ut. Så det är ingen process man tar lätt på. Däremot säger staten till om något saknas, så det krävs en del för att ansökan ska nekas. Det tar ganska mycket på krafterna att först förstå allt man måste göra, och sedan göra det. Som tur är så har vi varit väldigt "aktiva" och har mycket bevis, till exempel saker vi göra tillsammans, bilder, biljetter och sådant. Hade aldrig trott att jag skulle använda selfies och facebookstatusar som bevis för att stanna i ett land.
 
Jobb
Nyligen var jag tvungen att sluta på mitt jobb. Jag hade heltidsanställning på ett ställe jag verkligen gillade, och hade dessutom rätt bra lön. Men mitt visum gör mig officiellt till en backpacker. Som backpacker är det inte meningen att du ska stanna för länge på samma ställe, därav får du jobba max sex månader för samma arbetsgivare. Mina sex månader är nu slut och jag jobbar extra på ett annat ställe tills jag är på nytt visum eller hittat nytt jobb. Då företaget gick i konkurs och såldes och därmed haft lite olika ägare har jag som tur var kunnat stannat längre än sex månader ändå, men nu går det inte längre.
 
Skatt
I år är första året jag gör min skatt här, doing my taxes, som de säger. Eftersom mitt jobbande har krånglat lite (företaget gick i konkurs) samt på grund av mitt visum så tar jag hjälp av en tax agent. Jag hittade en svensk tax agent vilket är jätteskönt. Det kan bli lite rörigt i huvudet att prata om sånt här på engelska. Det blir dock väldigt mycket svengelska i stället haha, "Så how about your utgifter, har du purchased a calendar eller kanske kört your vehicle while working?". Som grädden på den här sörjan var det bad news för min del. Då mina arbetsgivare inte följt alla regler måste jag sitta och ringa dem och försöka fixa till lite saker. Beroende på vad jag lyckas göra kan jag antingen bli skyldig en massa pengar eller få tillbaka.
 

Käre datan

2017-09-26
Det här är ett ganska långt inlägg om min dator. Ganska kul historia, även om jag fram tills nu inte tyckt att det varit skoj alls. Få saker gör mig flyförbannad. Är inte ens en sån som skriker och tutar på folk som inte kan köra bil. Men det kanske beror på att jag själv inte är så jävla bra på att köra bil. Men under den här datorbygg-processen har jag till och med gråtit av ilska. Stod i hallen och grät och var tvungen att ta en paus på flera dagar.
 
Hemma i Sverige köpte jag en jättebra stationär (= riktigt dator enligt mig) dator när jag började plugga. Jag kan ingenting om hårdvarorna till datorer så jag gick in till datorbutiken Comfuture hemma i Hudik och sa "Jag vill ha en dator som jag kan ha flera Adobeprogram igång samtidigt samt spela Sims 3 på". I Australien har jag bara haft min bärbara dator som är åt helvete vad gäller allt. Att redigera bilder är menlöst, och att försöka öppna ett program är ett skämt.
 
Sist jag var hemma skruvade jag och mamma isär min riktiga dator så att jag kunde ta med alla delar till Perth. Körde till en datorbutik här i Perth, köpte ny burk och lite annat grejs. $100 skulle dem ha för att skruva ihop den åt mig. HAHA sa jag, det kan jag väl göra själv.
 
Och gud vad jag skruvade. Och gud vad arg jag blev. Inte funkade det. Jag provade allt i en månad och sen gav jag upp. Tog datorn till samma butik där datornörden kollade på den i tre sekunder och sa "Oh no miss, I can already see a major issue and I'm afraid I have some bad news for you". Ville börja gråta. Här har man bubbelplastat alla delar varsamt och släpat med sig över hela jordklotet också har allt gått åt skogen.
 
Tydligen ska man inte skruva moderkortet platt på burken, för då kortsluter hela moderkortet eftersom all el går ut i metallen. Man ska ha nån slags mellangrej så att man får avstånd mellan kortet och burken. AJA. Skitsamma! Jag gjorde fel! Sen ringde datornörden några dagar senare och sa att allt var fint. Som tur var hade inte moderkortet "brunnit ut", som dem säger, nördarna. Åkte och hämtade upp datorn och var så glad. Väl hemma, ikopplad och redo startade jag den och den funkade inte.
 
Gick runt i lägenheten och surade och rev i saker och Scott frågade vad som var fel och jag sa "THERE ARE THINGS EVERYWHERE I CAN'T FIND ANYTHING". Vi bor rätt trångt och just då tog jag ut min frustration på det. Slängde alla hans små jobbgrejer (skruvar, pennor, verktyg et.c.) som ligger utspritt i lägenheten i en liten påse och drämde ner i köksbänken och sa "Here's your THINGS!". Var tvungen att ta paus i två dagar innan jag försökte igen. Var lite mer namaste denna gång och postade mina bekymmer på nåt nördforum. Fick hjälp efter tio minuter och NU FUNKAR DEN. Så jävla nöjd. Så nu vill jag äntligen göra något av alla bilder jag tagit här borta och skriva om alla platser jag besöker.

Tidigare inlägg


Hej!
Fia, 26. Kommer från Hälsingland. Bor i Perth, Australien sedan 2015. Jobbar med design och tryck. Min favoritgrej med att bo här är att bli kallad miss. Min hatgrej är alla jobbiga fåglar. Gillar tatueringar, öl, foto och konserter.

Kontakta mig: hejmissfia@gmail.com