Att bli invandrare

2017-10-11
Att som svensk bli invandrare är jättejobbigt. Det är det väl för vem som helst. Men lite extra synd om oss då vi har inställningen att allt löser sig. Herre gud, det finns väl nåt system. Aldrig har man behövt oroa sig för visum som kan gå åt pipan vilket innebär att man blir utskickad. Aldrig har man oroat sig för att inte ha samma arbetsrätt som andra, att man måste ta ansvar för sin skatt eller att sjukvård och utbildning bara funkar och inte ruinerar dig. Och nu har ju jag till och med valt det. Jag förstår givetvis den stora skillnaden på att välja den här situationen och att av tvång hamna i till exempel problem med uppehållstillstånd. Det är det jag menar med att vi svenskar nog tycker att det är lite extra jobbigt, för vi har aldrig kunnat föreställa oss att behöva tänka på något dylikt. Som det här med skatt, i Sverige säger man ok eller så kan man väl krångla till det om man vill men det orkar man ju inte. Här får man se efter sig själv och se till att det inte går rakt åt helvete.
Jag förstår nu hur lyckligt lottade vi är med våra skyddsnät och att båda föräldrarna kan arbeta på heltid och mat serveras i skolan och du drar dig inte för att ringa ambulansen för att det är för dyrt.
 
Nu ska jag inte få det att låta som att jag lever i misär. Tvärt om har allt flytit på ganska så bra hittills. Men, just nu går jag igenom vad som förmodligen är en av de jobbigare perioderna i mitt liv. Kommer att skriva lite om de saker som ställer till det just nu.
 
Visum
Mitt visum går ut i december. För att få stanna ska jag ansöka om partnervisum. Det visumet är jättedyrt och superkrångligt. Vi måste samla bevis på att vi är ett par och har varit i minst ett år. Har man inte råd eller ansökan nekas så skickas man ut. Så det är ingen process man tar lätt på. Däremot säger staten till om något saknas, så det krävs en del för att ansökan ska nekas. Det tar ganska mycket på krafterna att först förstå allt man måste göra, och sedan göra det. Som tur är så har vi varit väldigt "aktiva" och har mycket bevis, till exempel saker vi göra tillsammans, bilder, biljetter och sådant. Hade aldrig trott att jag skulle använda selfies och facebookstatusar som bevis för att stanna i ett land.
 
Jobb
Nyligen var jag tvungen att sluta på mitt jobb. Jag hade heltidsanställning på ett ställe jag verkligen gillade, och hade dessutom rätt bra lön. Men mitt visum gör mig officiellt till en backpacker. Som backpacker är det inte meningen att du ska stanna för länge på samma ställe, därav får du jobba max sex månader för samma arbetsgivare. Mina sex månader är nu slut och jag jobbar extra på ett annat ställe tills jag är på nytt visum eller hittat nytt jobb. Då företaget gick i konkurs och såldes och därmed haft lite olika ägare har jag som tur var kunnat stannat längre än sex månader ändå, men nu går det inte längre.
 
Skatt
I år är första året jag gör min skatt här, doing my taxes, som de säger. Eftersom mitt jobbande har krånglat lite (företaget gick i konkurs) samt på grund av mitt visum så tar jag hjälp av en tax agent. Jag hittade en svensk tax agent vilket är jätteskönt. Det kan bli lite rörigt i huvudet att prata om sånt här på engelska. Det blir dock väldigt mycket svengelska i stället haha, "Så how about your utgifter, har du purchased a calendar eller kanske kört your vehicle while working?". Som grädden på den här sörjan var det bad news för min del. Då mina arbetsgivare inte följt alla regler måste jag sitta och ringa dem och försöka fixa till lite saker. Beroende på vad jag lyckas göra kan jag antingen bli skyldig en massa pengar eller få tillbaka.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Hej!
Fia, 26. Kommer från Hälsingland. Bor i Perth, Australien sedan 2015. Jobbar med design och tryck. Min favoritgrej med att bo här är att bli kallad miss. Min hatgrej är alla jobbiga fåglar. Gillar tatueringar, öl, foto och konserter.

Kontakta mig: hejmissfia@gmail.com